Jag har aldrig varit speciellt förtjust i hundar innan jag träffade Rickards och Christians underbara bostonterrier Börje Stenevinge, så efter några års umgänge var jag sugen på en egen hund. Bertil och jag fattade tycke för varandra direkt när vi träffades i Södertälje och han var 6 veckor.

Vi hämtade honom vid 8 veckors ålder. Han var så söt och kavat redan från början.

Börje var nyfiken men lite reserverad i början men nu älskar dem varandra och har så kul ihop. Bertil är ettrig och vill leka hela tiden och Börje blir lite trött men värnar och vårdar Bertil med stor kärlek.

Att bli med hund har förändrat tillvaron rejält. Ingen sovmorgon, aldrig ensam, tidiga kvällar, inga restaurang besök inomhus, bara uteserveringar, ständiga promenader, oavkortad kärlek både till och från, en enorm lycka av att se, röra, gosa, pussa, sova med, leka med (även om jag ibland önskar att han ska tröttna för stunden att jaga bollar).

Att ständigt få vara med denna fantastiaka lilla varelse som är ett sånt kraftpaket är idel lycka.

Idag har han blivit vuxen, han fyller två år vilket i hundvärlden räknas som att valp och unghundstiden nu är över. Detta firade han igår med att nosa på en okänd valp tik som var 8 månader, ( på ett speciellt ställe) utan att skälla eller hetsa, utan med stor nyfikhet och vördnad. Han har fått lära sig att gå i koppel, gå utan koppel, kommandon och förstår ord som som sitt, ligg, dansa, vänta, kom hit, ska vi gå promenadsitta. Han kan sitta fint på uteserveringar, fått vara på Tofta Holmar och rejsat, badat och lekt, flygit till Algarve kusten, spelat freesbe golf, bilat och flyttat till Portugal. Här har han intagit sin trädgård, badat i floden och i poolen. Han och Börje springer fritt på tomten som är över 3000kvm. Han älskar att vara Portugis och att få vara med mig, Rickard, Christian och Börje varje sekund av livet, ja dem är ALLTID med oss.

Jag har aldrig sett en gulligare hund än Bertil, han är bäst och jag ångrar inte en sekund att jag köpte honom.