Nu är vi snart på NOLL

Publicerat i: Allmänt, arbetsplats, bostonterrier, flyttkartonger, rygghetszonen, sambo, snickra ADHD, Flytta utomlands, Portugal, flytta
När vi lämnade Portugal i November efter vi firat Rickards 60 år dag hade vi med stor glädje köpt en tjänst som skulle ändra vår livsstandard till nästan max. Under många månader tänkte jag på resultatet, det skulle bli så bra, vi skulle ha ett nybyggt tak, en hel våning till och allt skulle kännas så grymt bra, jag har till och med skrytit som en häst med mina forna arbetskollegor om hur det ser ut och hur bra det skulle bli, när vi skulle ta vårar pick och pack och dra till Portugal vårat nya hemland så skulle vi stressa väl på plats, jag hade i min plan att vi skulle dagen efter vi kom hit lördagen den 27/2 2016 åka och köpa golv , lägga golv i hela huset INNAN flyttbilen kom med alla våra pryttlar. Jag tycker mig själv vara en kille som kan planera och som klarar och utföra det planerade arbetet i tid. Dessutom har jag super Rickard och super Helena med mig så det skulle bli klart mycket tidigare än planerat. Som ni vet så var det ju kris, kalabalik, och ett helvete när vi kom ner, det var så känslomässigt jobbigt att jag inte kommer gå igenom det igen genom att skriva om det. Men nu mina vänner efter att superhjältarna" Super duon " Helena och Rickard har gjort allt i deras makt med färg och interiör kunskap så är vi äntligen nästan på NOLL. Ja ni fattar, det tar emot , oftast hela tiden, jag skall vara ärlig jag kämpar med mig själv just nu, vill bara gråta , skrika rakt ut, slå så hårt jag kan i väggen, jag kan inte riktigt sätta ord på känslan men allt är inte guld och gröna skogar. Nu skall jag inte måla allt svart så ni tror det är drama hos mig hela tiden men det är klart att eftersom vi har vårt ordspråk som vi nitiskt följer så är det ju inte konstigt, man e ju bara människa. Vårat ordspråk lyder" Livet börjar där trygghets zonen slutar" Jag är ok, jag hittar mig själv här snart , jag har ju ett invant flykt beteende som jag måste finna lösningen att bota. Vill bara säga att vi e otroligt lyckligt lottade som kan göra som vi gör i livet och som har varandra för jag är nästan helt säker på att vi är unika i hur vi hjälper varandra med kommunikation, vi förstår varandra verkligen. hoppas på att regnet slutar och att den riktiga värmen och solen kommer, det är nog det som fattas mig .
När vi lämnade Portugal i November efter vi firat Rickards 60 år dag hade vi med stor glädje köpt en tjänst som skulle ändra vår livsstandard till nästan max. Under många månader tänkte jag på resultatet, det skulle bli så bra, vi skulle ha ett nybyggt tak, en hel våning till och allt skulle kännas så grymt bra, jag har till och med skrytit som en [...]
Visa fler inlägg