Såg på "sommarpratarna" på TV i söndagskväll. De talade bland annat om klassresor. En ung man, jag tror att han var journalist, berättade om sin klassresa. Han var född i någon mindre bruksort ute i landet, och hans familj bestod av hans mamma som arbetade i hemtjänsten och en halvbror. Eftersom mamma arbetade i hemtjänsten tyckte han sig komma från en lägre klass än till och med de som arbetade på bruket. Nu bestod klassresan i att ha lyckats komma från bruksorten och(jag tror) arbeta som journalist i vår huvudstad Stockholm. Oj, vad jag har svårt för detta resonemang. Framförallt är det väl synen på hur man värderar människor. Jag kommer från två fantastiska föräldrar, naturligtvis med fel och brister, som älskade mig och gjorde sitt allra bästa för att vägleda mig till ett bra liv. Jag är dem evigt tacksamma, det blev bra. Kanske är jag mest tacksam över hur inpräntad "värdeskalan" av andra människor blivit i ryggmärgen, och den har ingenting med klasser, makt, hudfärger, yrken, titlar, bostadsort etc att göra. Därför är det alltid lika svårt att förstå när någon antyder att den som arbetar i hemtjänsten är av lägre klass än den som arbetar på bruket. Men kanske är det framförallt det faktum att det är den som har hudfärgen, mamman som arbetar i hemtjänsten eller den med avvikande sexuell läggning som tycker att den tillhör en lägre klass. Naturligtvis värderar jag också människor, men min skala innehåller ord som god, klok, snäll, inte självgod, oegoistisk, empatisk etc. Detta betyder med andra ord, att enligt mitt sätt att se på människor finns det i min omgivning människor med hudfärg eller sexuell läggning som jag inte värderar lika högt på grund av att de inte är riktigt snälla,  är självgoda, och egoistiska.

 

.