Som ni ju alla vet var det man initialt trodde var snabbt växande metastaser, inga metastaser utan abscesser. I samband med att abscesserna tömde sig blev det ju tre öppningar i huden strax under min vänstra armhåla. Hålen tömde sig dagligen på kanske en till en och en halv deciliter vätska. Vi räknade ut att det inte bara var sårvätska, utan även pleuravätska från det hålrum där jag opererat bort min lunga för 12 år sedan. Bandaget fick bytas flera gånger per dag och minst en gång på natten. Min onkolog som glädjande nog kunde meddela mig att det inte var cancer, visste nog inte riktigt vad han skulle ta sig till med mina hål i sidan. Ärligt talat har jag också haft svårt att förstå hur man ska göra något åt detta, och tänkt att det är nog något jag får leva med. Onkologen skrev en konsutremiss till en välrenomerad thoraxkirurg i Coimbra. Vi var där en måndag i början av september och jag lades in på torsdagen i samma vecka för att opereras på fredag. Thoraxkirurgen övertygade mig att det inte skulle gå att gå omkring med dessa hål någon längre tid. Operationen gick bra och jag fick ligga inne i 15 dagar med ett dränge i pleurahålan och bred intravenös antibiotika. Till slut växte det i odlingarna som togs, en liten bakterie som heter prevotella och är typisk för just lungabscesser. Det är nog denna lilla rackare som varit orsak till min sjukdom. När dränaget drogs skall förhoppningsvis varenda liten bakterie vara dödad, och jag vara av med mina hål i sidan. Idag är det en vecka sedan jag kom hem till min älskade familj och mina älskade hundar på vår underbara bergstopp i Portugal. Jag mår nu riktigt bra nio månader efter det att jag insjuknade och hoppas att det förblir så. Att ligga inne på sjukhus i drygt två veckor, med begränsad rörlighet, strålande vackert väder utomhus, i mitt tycke våldsamt otäck mat, oro över att operationen skulle lyckas, utan sina nära och hundarna osv Tyckte jag nog stundtals var ganska prövande. Men som vanligt väljer jag att se fördelarna i eländet. För det första ser det ut som om jag blivit frisk, jag har gått ner ett antal kilo till min hälsas och mitt utseendes fördel, har inte druckit ett enda glas vin på 15 dagar till fördel för min lever, har reflekterat en hel del över skillnader mellan svensk och portugisisk sjukvård och konstaterat att båda länderna har att lära av varandra, men framförallt att komma hem till vår bergstopp och de jag valt att leva mitt liv med här i Portugal. Man vet inte riktigt hur bra man har det förrän allt ställs på sin spets.