Livet fortsätter här på toppen, det är alltid något att pyssla med.
Jag är ju som ni vet vid detta laget en förlorad själ till sporten golf och det finns knappt någon hjälp att få för den drogen , för ja som min vän Peter Roche ömsint och helhjärtat förklarar så är det närmaste man kan förklara golf som är det antagligen att ta heroin, varken Peter eller jag har tagit heroin men suget efter golf är ibland outhärdligt, låt mig förklara,
du får äntligen komma ut på banan du ser fram emot att slå dom perfekta slagen , du ser hur bollen flyger från tee i en underbar bana för att landa perfekt mitt på fairway , och i sekunden då du slår bollen och ser att den går spikrakt ut i skogen eller rakt ner i vattendammen 20 meter bredvid fairway svär du på att aldrig mer spela golf.
Men efter du greppat klubban på nästa hål och gått igenom samma procedur för att upptäcka att denna boll verkligen gjorde som du ville är allt toppen igen och du känner dig som ett proffs, så här är det i 18 hål, dom gånger som det går dåligt svär du att aldrig mer spela "ta drogen" men du lyckas alltid falla tillbaka till spelet genast när det går bättre .
Jag har lyckats få med Helena på några golf rundor nu , hon är oftast mycket bra eftersom hon är en mycket envis dam men när det går dåligt är hela världen svart och hon är nästan inte nåbar, jag försöker cocha henne alltid , när hennes liv är ljust går det bra och då spelar hon oftast bra men när det går dåligt då kan jag bokstavligen se mina ord glida in i ena örat och helena svarar bittert "hmn" för att jag sedan ser mina ord spruta ut ur andra örat.
Vi kan faktiskt inte klaga på mycket här på toppen , vi lever gott njuter av livet , vädret är oftast bra , vi hade en period av kanske en vecka högst två då det var as kallt på natten , nu snackar vi -2, 3 grader kallt och det var is på dammen , det var under den perioden då det kom snö i Spanien och Turkiet men på dagarna var det 20-25 grader i solen, en rätt så stor kontrast i mitt golfliv att på morgonen spela på frusna greener där bollen studsar och glider av greenen för ingenting till att senare på dagen spela på vattenmjuka greener där bollen landar och pluggas" sätter sig djupt i marken"
Våra problem just nu är att vår ved börjar sina så jag och Helena får titt som tätt ge os ut i skogen för att såga ved och givetvis vårat största aber är ju att Rickard är sjuk , men det skall han blogga om när han blir frisk, han säger nu i skrivande stund att jag måste tillägga att han har influensan så du inte blir orolig där bakom skärmen när du läser.
dessutom kan jag tillägga att min konst har börjat komma till mig igen och jag säger sannerligen att mitt ett års uppehål från målandet har gett mig så mycket mer målarkunskap, jag känner mig trygg och bättre på att måla och penseln sitter som en handske i handen !








Kul att läsa din/eran "dagbok". Jag har planer på att cykla till Gibraltar när jag pensionerar mig, om cirka tre år, kommer förbi er då och våldgästar! Måste ju inspektera trädgården, hm! Bodde hos Essy i Piteå 2006 när jag cyklade till Haparanda. Krya på dig Rickard! Hälsningar Per-Inge (och Eddy).