Jag måste erkänna att det varit en hel del vedermödor sen vi kom hit. Livet här är inte under några omständigheter   komplikationsfrtt, men det är livet, ett livs levande liv. Det är lätt att tro att vedermödorna ger ångest och depression och stor ånger över vad vi har gjort, men det är också utmanande och såå tillfredsatällande att lyckas få till de.  Igår eldade jag upp hela det mögliga gamla innertaket, från morgon till kväll stod jag vid elden och lyckan när allt träskräp var borta är underbar. Vi har så fantastiskt mysiga stunder här tillsammans. Att gå morgonpromenad med hundarna och se solen gå upp över bergen, se de nyautslagna små blommorna längst skogsvägen, hitta Christians ivägskjutna golfbollar på densamma, se röken från värmekaminen som Christian tänt när man närmar sig, veta att kaffet är på gång, lukten av nyskurat golv när Rickard städat,se hundarna rejsa i trädgården,  myskvällar med tända ljus och film. När man har detta njutbara är lite vedermödor bara en krydda i livet.