ytterligare två karlar i huset

Publicerat i: Allmänt, bo utomlands, emigrera, familj, frihet, pensionär i Portugal Flytta utomlands, boston terrier, hus, värmen, årstider
Rickard bloggar om våra två nya familjemedlemmar. Det började väl för cirka två veckor sedan när min älskade make mitt i allt arbete som vi höll på med, kom hem med en stor svart gummiduk ämnad att använda som botten i  en damm. Vi höll ju som bäst på med fasaderna, men vi lämnade det för att gräva en grop för dammen under kastanjen längst ner i vår trädgård. Trots att både Helena och jag höjde lite på ögonbrynen till att börja med och tyckte att vi inte hade tid, mjuknade vi ganska snart och gick in för dammbygget med liv och lust. Vi letade upp flata stenar och kantade dammen med och la en större sten mitt i dammen. Det blev faktiskt riktigt fint. Christian har på sina golfrundor kommit hem med lite vattenväxter, så nu börjar det så sakteliga likna en riktig damm. Min älskade galna man har oftast rätt när han kommer med sina galna upptåg. Han hade nog tänkt sig att det mitt i dammen skulle stå en staty av en liten pojke som pinkar i dammen, men där går gränsen för mig. Jag har sagt till Christan att nu måste naturen göra sitt ett tag så att dammen blir naturlig innan vi släpper in några fiskar och dyligt. Igår kom min man hem efter golftävlingen med händerna på ryggen och fram kommer en plastpåse med två vattensköldpaddor med sköldar på cirka fem centimeter i diameter. Vi döpte dem genast till Sten och Gunnar efter våra hädangångna fäder. Därav rubriken i min blogg, vi är nu sju i vår storfamilj och sex är män. Stackars Helena.
Ja, åtmindstonde hundarna och sköldpaddorna är riktiga män. Vi blev nog alla lite upprymda av de nya familemedlemmarna inte minst hundarna. Det blev flera turer ner till dammen för att få en glimt av de  skygga grabbarna. När Christian och jag kom ner i morse var vi helt övertygade om att grabbarna rymt. Vi hämtade stolar och satte oss på vakt. Inte ett livstecken, och vi konstaterade att det var borta för alltid. Efter frukost försvann Helena och kom efter ett tag upp från dammen och konstaterade att hon åtmindstonde sett en av grabbarna. Nu började jakten, vi fick använda kikare för att på avstånd konstatera att vi såg rörelse. Christian riggade en övervakningskamera och nu har vi bildbevis på att båda grabbarna lever och ligger på stenarna och solar sig när de inte simmar omkring i dammen.