Vi gav oss av från Södermalm på en nyasfalterad Götgata en solig fredag morgon i augusti. Det blev inte så mycket nedcabbat som vi hoppats på, snarare blev resan lite av "genom ett regnigt Europa" som Thomas Ledin sjunger. Efter övernattning på hotell utanför Hamburg och i Lille tänkte vi besöka Biaritz och övernatta där innan vi styrde kosan till vännerna i Alvaiazere i Portugal via Baskien some vi gärna ville se lite av. Vi tyckte att det var skönt att inte ha rutten planerad med förbokade hotell etc utan istället ta dagen som den kommer. De visade sig inte vara helt bra i alla lägen. Det fanns inga hotelrum att uppbringa i Biaritz och efter att övergett hotell siterna på internet och frågat direkt på några hotel visade det sig att alla hotellrum från Boredeux till Bilbao var fullbokade pga and katolsk högtid som firades både i Frankrike, Spanien och Portugal. Det blev till att sova i bilen på en rastplats i Spanien bland husbilar och långtradare. Det gick bättre än förväntat och vi fick några timmars sömn och vid 06-tiden inmundigade vi frukost på rasplatsens taverna där vi även kunde göra vår morgontoalett. Sedan kunde resan gå vidare genom Baskien som visade sig ha ett mycket vackert landskap som vi dessutom kunde uppleva i nedcabbat mode. Vi fick för oss att vi skulle avsluta resan genom Baskien med en lunch i någon pittoresk fiskeort på Iberiska halvöns nordvästra hörn. Vi tittade på kartan och hittade La Coruna och satte GPSen på det ställe i staden där det såg som fiskebåtarna borde ligga och där vi föreställde oss att de pittoreska fiskerestauranterna skulle ligga rad i rad. Återigen oplanerat resande utan att skaffa lite info i förväg kan vara en nackdel ibland. För det första visade det sig att La Coruna var en väldigt stor stad och just där vi trodde att de pittoreska restaurangerna skulle ligga visade det sig var mest vägtunnlar in i olika P- garage. Fiskebåtar såg vi inte skymten men däremot två enorma kryssningsfartyg vid en jättelik kryssnings terminal. Till råga på allt visade det sig att så gott som alla restauranter i stan var stängda denna katolska helgdag. Det fick bli lunch på en vägkrog på vägen ner mot den portugisiska gränsen. Vi hittade en ganska hygglig sådan ganska snart, men tyvärr var det då försent att beställa deras lunch meny Gatronomique, så det fick bli hamburgare igen. Inte långt därefter passerade vi bron över floden som utgör gräns mellan Spanien och Portugal i detta område. GPSen var nu ställd mot Marcas de Camhino. Vi hade exakt gatuadress till vännerna och deras fina hus, men den fanns inte i GPSen. Vägarna i Frankrike och Spanien är bra men i Portugal är dem ett strå vassare. Nya fina vägar utan alltför mycket trafik. Bra skyltat och väl försett med bensinstationer, rastplatser och tavernor. En del motorvägar är avgiftsbelagda men det blir inga betydande summor. GPSen tog oss till byns central- och mittpunkt, nämligen kyrkan i Marcas de Camhino. Från vårt tidigare besök hos vännerna i midsomras visste vi att man såg kyrkan från deras hus så vi fortsatte en bit på den lilla byvägen och snart såg vi vad vi trodde var deras grannhus där man svänger in på den lilla skogsvägen som leder upp till deras hus. Att vi hade kommit till rätt vägkorsning bekräftades snart av att grannens hundar, eller snarare "byrackor", började skälla och rusa efter vår nedcabbade bil. Väl uppe vid det fina vita huset möttes vi dock av två mycket fina och glada hundar - Börje och Bertil med deras hussar och matte. Det blev sedan en härlig vecka tillsammans med vännerna med utflykter och besök på antal platser - Coimbra, Lisabon, Pombal, Leiria, Veira, Obido - för att nämna några. Utflykterna kunde oftast göras i nedcabbat mode så vi kunde verkligen insupa den portugisiska lantluften och atmosfären. Ibland åkte vi alla fem och två hundar i cabben. Lite trångt men roligt och trevligt. Åke och Christian hann med tre golfutflukter under veckan. Det blev sammanlagt 45 spelade hål. 18 hål på en trevlig och förstklassig skogsbana i Viseu och 18 hål på en likaledes förstklassisk linksbana lite norr om Lisabon samt 9 hål på Christians trevliga och personliga hemmabana. Det bästa hålet blev nog ändå det tionde hålet på niohålsrundan. Det spelades på en spädgris restaurant i närheten av Chtristians hemmaklubb. På denna livliga restaurant inredd med typiskt portugisiskt dekorkalkel serverades vi skyndsamt Leitos,helstekt kolgrillad spädgris, med varma nyfriterade potatischips och en fräsch grönsallad samt varsin Canacas, dvs en stor sejdel öl. Med en sådan lunch gömmer man lätt den dåliga scoren och de dåliga slagen på de föregående hålen. Vi tackar Helena, Christian, Rickard, Bertil och Börje för stor gästfrihet där man skämt bort oss med att servera oss hemlagad frukost och middag under denna härliga vecka. Har inte lyft ett finger (man törs nämligen inte ge sig in i dessa domäner som gäst ;) Vi har verkligen fått lära känna Portugal, portugiserna och dess atmosfär. Skön avkoppling i goda vänners lag med sträng strikt morgongträning efter frukost, golf, salta bad vid milslånga stränder och ljuvligt poolhäng hemmavid. Det blåser en varm skön vind uppe på bergets topp och den vill oss väl.