Det Brinner i Portugal, 700 bränder härjade så sent som igår runtomkring. På Madeira har det varit ett inferno, hur många hus som brunnit vet jag inte men vi har hela tiden följt nyheterna för att försäkra oss om att vi är någorlunda säkra här på toppen. 

 

Det började i helgen när Pia var här vi hade poolhäng och jag brister ut, det luktar skogsbrand, det var verkligen ett täcke av rök, som en lätt dimma i alla dalar runt omkring oss. 

 

Det var ju en byfest vid vår kyrka där dom grillade och spelade skränmusik. Rickard sa till mig NEJ NEJ NEJ det är grillrök, han var fast beslutad på att det var grillrök, på kvällen den dagen kollade vi lite tv nyheter och inget om brand där men det luktade och vi googlade på plötsligt började det strömma in info på nyheter osv om hur allvarligt det brann i hela Portugal.

 

Jag hade ångest eftersom jag har och känner ett ansvar över oss i vårat hus, natt där efter började det sticka i min näsa av lukten och jag sprang upp vid 3 tiden för att försäkra mig om att det inte brann hos oss, det gjorde det inte så jag kände mig lite lugnare.

 

När vi sedan körde Pia till Flyget och var på väg hem såg vi bokstavligen hur en lägenhet började ryka lätt och sedan efter 2-3 minuter vara övertänd, skithemskt att se lågor slå ut ur ett trevånings hus.

 

I morse såg vi genom vårat fönster en kraftig rökpelare som bara bolmade och bolmade, PANIK , jag är så tacksam för alla som hjälper till och släcker, jag tänker på alla som mist alla sina ägodelar i branden, människor gråter helt öppet i tv ,djur springer fritt på gatorna av ren panik, så hemskt att se. 

 

idag har jag varit  ute med röjsågen och rensat grannens tomt från högt gräs och lättare buskar då den som äger inte fattar hur stor brandrisken är . 

Skulle det börja brinna här så skall vi se till att det inte äter våra ägodelar.

Vi kommer kämpa och eftersom vi har lämnat tryggheten bakom oss så har livet börjat ,med för och nakdelar.

 

Vårt motto " Livet börjar där trygghetszonen slutar"

 

För att inte gräma sig för mycket över eländet som finns nästgårds så cyklade jag och Helena ner till byn.

Det var härligt och varmt.