Rickard bloggar om solens betydelse för välmågan i livet. Under vår första tid i Portugal har det varit lite si och så med solens och värmens närvaro. Vi hade nog uppriktigt förväntat oss lite mer av solen. Alla säger att det inte varit så sollöst sedan 1931. Nu känns det sedan några dagar som om allt detta är borta. Solen lyser och det är varmt och gott. Vi hade successivt anpassat oss till varannandagsvädret, ena dagen trädgårdsarbete och nästa dag inomhusarbete i huset. Vädret har fört det goda med sig att vi fått det riktigt trivsamt inomhus. Försommarens ankomst har lett till att tex rutinen för kvällen, duscha, äta middag, tända brasa och kolla på en bra film har försvunnit. Nu tar vi ett dopp i kvällssolen i "poolområdet", äter middag där och sitter och njuter tills dess att solen går ner bakom bergstoppen. Jag älskar solen och jag vågar nog påstå att solen älskar mig. Det absolut bästa jag visste i Sverige var är när det gått så pass länge på sommaren så att man inte behövde tänka på att inte bränna sig i solen. Efter några dagar med bar överkropp i Portugal, svider det allt lite i skinnet. Jag hoppas nu och tror att i och med min flytt till dessa breddgrader kommer det att bli ett slut med dessa årliga "övningar" innan man får känna sig riktigt fri i solen.
